I natt var han här igen och viftade md sin jävla lie. Tre gånger kom han, 02.30, 04.00 och 06.00 Sista gången var jag nere på 58 i ss, (syresättning) och det kom läkare och sköterskor från alla håll. Framåt 07.00 började värdet att stabilisera vid 85 så då blåstes stora larmet av. Redan vid den första dykningen togs det prover som nu var klara och man såg att sänkan stigit och några markörer har inte som de skulle. Så det blev till att fylla nya provrör för odlingar och även för näsa och svalg togs prover. Jag kämpade på förmidagen med andningsträning och min respiratorkompis och vid lunch var jag uppe på 92 ss och då bar det iväg till akutröntgen av mina kära gamla lungor. Jag har blivit lite av en kändis på det här stället. I korridorerna under transporten möter jag personal som äger, hej Öiar vart är du på väg? Och på röntgen sa dom bara att, du vet hur du ska göra va’? Och det viste jag ju.

Nu var det ju så att mötet på Sahlgrenska som gjordes i går gjordes inte igår utan ska göras i morgon, torsdag, och jag hoppas verkligen att jag får klart för att komma upp på väntelista. Jag vet också att det idag finns tre sörmlänningar som slår på listan men alla tre kan bo hemma, har en överlevnadsprognos mer än två år (vilket jag inte har) och klarar sig med enbart syrgasbehandling, vilket får läkarna här att tro att jag borde komma före dessa på listan. Hur listan ser ut för övrigt vet dom inte.

På kvällen kom chefen med ett krya på dig kort från alla på jobbet, kändes bra faktiskt. Även om jag fortfarande inte vet hur man gör när man kryar.

Ha’ de’.