Den 21/1 var det dags igen. Syret tog slut i Tumbo. Det gick inte att få ner luft i lungorna, panik, barnen är här, ringa ambulans, ropa på grannar eller va’ fan? Alinita tog tag i det hela med att ringa sin mamma. Jag ringde till 112 och ambulansen var på väg. Linus kom med ett glas vatten och frågade om jag var törstig. Grannen kom in och kvar hos barnen tills Madelin kom och hämtade dom. Ambulansen kom och kopplade upp mig på en standarduppsättning. Syrgas, dropp, blodtryck, EKG mm. När syresättningen visade 38 % så var det dags att packa in sig i bilen och dra iväg. Väl inne på akutmottagningen blev det en system överlämning från det mobila till det fasta systemet. Ett par sprutor, varför förklarades inte, en i benet och en i den ingång där droppet försvann in i mitt kroppsliga system. Där fanns en liten T-koppling med ett par kulventiler som kunde styra flödet från och till rätt ställen. Sedan in på röntgen. Skärm-röntgen, skikt-röntgen, tvär-röntgen, vertikal-röntgen och bak-röntgen. Tillbaka till akutmottagningen och efter 10 minuter kom svaren: LUNGINFLAMMATION! Om man tar en ganska ordinär lungfibros och en normal lunginflammation var för sig så klarar man det hyffsat men tillsammans blir det inte bra. Det är som att försöka trycka ned en fyrtumskorv i ett tretumsrör, det blir tvärstopp. För att rensa i röret behöver man trycka på mer eller suga tillbaka, det görs med att koppla in en ventilator. Det är en respirator fast man är inte sövd. När man andas in så trycker den in luft och när man andas ut så suger den ur luft. Funkar klockrent. Syresättning 85% direkt. När jag var ”stabiliserad” blev jag flyttad till IVA, Intensiv-Vårds-Avdelningen. Där blev jag upp och fastkopplad slutgiltigt mot avdelningens samtliga system. En typ av hjälm får jag över huvudet, typ gammal dykarhjälm fast i plast, och slangar som styr min andning kopplas in och med den får jag leva i två dagar och tillsammans med hög kortisondos och två ”breda” antibiotika sjunker sänkan från 260 till 140.

Nåväl, dagarna går och svaren på prover och odlingar börjar trilla in. Man har hittat en bakterie, pneumokock, tror jag den hette, och lite trattisar fanns också att försöka plocka bort. Ny typ av kortison och justering till ”smalare” antibiotika gör att sänkan sjunket till 40. Jag kan vara utan ventilatorn större delen av dygnet med kopplar in den i 45 minuter var 4:e timma, dygnet runt. När jag inte är kopplad till några livsuppehållande system kan jag använda telefon och dator och jag har fått ett enkelrum utan konstant övervakning. Det har varit tio riktigt jobbiga dagar och den där svartklädda figuren har sprungit med sitt schackspel och tjatat men nu håller han sig borta. Bara jag kommer ifrån min ventilator ska jag flyttas till lungkliniken och då startas en utredning tillsammans med Sahlgrenska i Göteborg för att förbereda en lungtransplantation. Och där är jag idag.

/Öiar